Jag har rätt så jävligt lätt att visa mina känslor. Är en rätt så känslig person utav mig. Har svårt att inte visa att jag är glad över någontin. Har lika svårt att dölja när jag är nerstämd eller deppig. Och ibland har jag faktiskt jävligt svårt att hålla mig ifrån att gråta. Jag måste nog säga det att gråta är en så otroligt skön känsla. Kan nästan jämföra det med att man rullat en jättestor sten upp för en kulle. När den väl är uppe är lika med när man släpper ut sina tårar. Jag vill gråta ibland, skäms rejält när jag inte började gråta när min kära Tjorven dog. Det bara gick inte. Det var först efter några veckor eller någon månad som man började tänka till, när man såg hennes koppel eller bilder på henne. Fan, hon är borta för alltid. Äntligen då fick jag sörja för henne. Jag har fortfarande ett minne från henne som förmodligen kommer finnas för evigt. Ett ärr på min hand som hon lyckades riva upp.

Ibland tar jag dock hjälp utav musik för att få fram mina känslor. Vill jag bli glad eller pepp så lyssnar jag nästan på i princip vad som helst, bara det är bra. Vill jag ha en lycklig med samtidigt ledsam känsla så lyssnar ja på några speciella låtar som jag favoriserat genom tiderna. Dom är inte många, men dom öppnar mig verkligen och får mig att släppa ut mina känslor även om jag inte själv vill det. Men det vill jag oftast när jag lyssnar på dom. Som sagt, det är skönt.

Det är det jag vill med min framtid som jag hoppas på att jag kan bli musiker av något slag. Jag vill väcka känslor i folk. Lite som att få dom att känna att dom lever. Jag vill få dom att känna sig lyckliga. Och jag vill även få dom att öppna sig själva så som jag gör till vissa låtar. Och jag hoppas att jag en dag kan få detta att gå att fullfölja. Det jag har fått från andra vill jag försöka ge igen. Musik är ju typ ändå ett språk som alla kan förstå.

(Kan stundtals låta flummigt här och där. Men lev med det.)