Det svider under mina ögon. Känns som att jag har gråtit en massa. Men jag tror faktiskt inte jag har gjort det. Isf i sömnen. Fast gissar nog på att det är min ansiktskräm som gör det litegrann. Och att jag glömde min mjukgörande kräm i morse. Känner lite längtan att använda den. Få mjuka upp mina kinder. Ska nypa mig själv lite på kinderna imorgon (idag).

Jag vet inte riktigt. Men känns bara som att alla är så jävla egoistiska helatiden. Eller att det är bara jag som ska tänka på andra och bry mig om andra. Men ingenting speciellt tillbaka. Det är väldigt rare iaf. Konstigt man drar sig tillbaka i skymundan. Tröttsamt att vara den enda som bryr sig mer om andra än om sig själv. Har alltid varit sådan. Och har alltid varit glad åt det. Men numera känns det mer som att jag blir gladare bara jag slipper prata med någon för att slippa höra hur bra livet leker för den andra, utan att ens fråga nånting om mig.

Litet undantag nu inatt. Min farsa kom in i mitt rum lite halvlullig, och sa åt mig att jag skulle följa med ut så ska jag få se ett riktigt fint vinterlandskap. Han hade tagit med sig ett par stövlar åt mig. Och tur var ju det. För det snöar ju som fan nu och snön är serriöst över knäna på mig. Vi gick iaf ut på åkern och ställde oss och tittade oss runt omkring. Stjärnklar himmel och himmlen skiftade från svartblå till nått rödaktigt över trädtopparna. Och med små små snödroppar smiskande i ansiktet kändes det väldigt rogivande. Jag ville egentligen inte gå tillbaka. Det kändes allt för bra för att gå direkt. Men jag frös och skakade för mycket och hade fått massa snö innanför stövlarna (vill inte tänka på hur det skulle varit med mina vanliga dojor). Så vi traskade tillbaka och jag satte mig här igen och värmde mina fötter mot elementet och åt min choklad som jag inte ska äta egentligen. But I really wanted.

Och det här med snön gör mig bara mer och mer depp ju mer det kommer. Allting är så himla vackert och ljust. Det är allt för vackert för att inte utnyttjas på maximalt möjliga sätt. Jag har nämnt det förut men anyway. Jag har svårt för att njuta av saker själv tyvärr.

Snart halv sex ey? Sängen lockar lite ja. Jag ska nog spara min fanta som är kvar. Låta den stå ute i min kalla hall så jag har den tills imorgon. Och lägga mig i sängen med mitt Nintendo DS och spela lite Ace Attorney Investigation: Miles Edgeworth. I'm sure I will enjoy it.