Pest och pina och ångestfyllda dagar helatiden. Perfekt för plugg har jag hört. Fast plugget är en liten del till det faktiskt. Jag mår inte dåligt eller så, men jag mår inte bra heller. Det känns bara allmänt bajs jämt och ständigt. När man väl har stabiliserat sig en aning så kommer svackan igen och slår en i ansiktet. Jag saknar när jag kunde le konstant.. Då var man en bra Simon. Simon är fortfarande bra. Men gömmer sig lite i ett skal. Det händer att jag finner mig själv flina åt lite minnen.. Men dom härliga minnena gör en ledsen efteråt. Man vill ju så gärna. Jag saknar det så otroligt mycket. Jag är inte riktigt jag nu. Jag håller bara god min istället för att vara den glada Simon.