As usual så är det så lätt att tänka vad man ska skriva än att göra själva skrivandet. Bara det gör mig frustrerad och ångestfylld från topp till tå. Jag sitter fast i en ond cirkel av funderingar, press och stress. Det finns så mycket som jag vill göra. Och en del saker hindras av att jag stress och brist på motivation. Eller, motivationen finns där. Men den sitter fast kan man säga. Jag gör aldrig nånting åt det. Det känns som att det ligger saker i vägen hela tiden. Och det slutar med att jag bara sitter där jag sitter. Och gör absolut ingenting. Och jag känner att jag inte kan börja med några nya rutiner här. För jag vill inte binda mig till denna hålan. Jag vill t.ex. börja på någon kampsport, kurs inom instrument, jobba m.m. Jag vill bort och fixa mina egna rutiner. Vilket jag inte kan göra här. Jag är nog lite förstörd här. Lite bortskämd kan man väll säga. Ännu en anledning till att jag måste bort långt härifrån. Det är för väl att den framtiden med stor chans kommer hända. Då jag förhoppningsvis kommer in på en ett års utbildning långt härifrån, där jag hör hemma. Jag behöver verkligen livskraft som jag hade innan. Som jag dock får ibland, men det varar bara en kort stund.

Det blir inte mycket bättre av att man fått höra att min storasyster har svimmat och fått ett epeleptisk anfall och ligger på lasarett. Jag tror hon mår bra nu iaf. Men man blir otroligt orolig. Bara timmar innan jag fick höra det så kollade jag igenom på bilder som hon hade tagit med sin kamera. Och jag tänkte tillbaka när hon bode här hemma. Det får mig att sakna henne en massa ibland. Hon är världens goaste syster man kan ha. Flummig, fjantig och lite pojkig. Så jag kan väll hylla henne detta inlägget. Då detta faktiskt är mitt 100e blogginlägg för övrigt.

Jag säger nog sånt här ofta. Men men. Saker kan nog vara väldigt otydligt, men det får ni stå ut med. Och jag känner att jag aldrig får ut precis allting. Men det skulle bli ALLDELES för virrigt då. Förlåt för att jag skriver gnälliga inlägg och verkar emo. Men det behövs. Jag mår inte så dåligt som det kanske kan tänkas. Jag mår psykiskt bra ändå. I'll survive at least.

 

Krya på dig syrran <3